Jag är i Bryssel på ett möte för att diskutera EU2020 och Sammanhållnigspolitiken framöver. Det är 33 gr varmt och strålande solsken. Sammanträdesrummet kyls dock med AC så där är det kallt (som gjort för en sommarförkylning).
Jag kan dock inte undgå att reflektera lite över hur vi klär oss i olika delar av Europa. Tidigt i morse, när jag lämnade Sala vid 4-tiden var det fantastiskt vackert. Dimmorna lättade över åkrarna och solen sken.
Min klädsel var lämplig och proper tyckte jag. Nämligen snygga svarta linnebyxor, en prickig t-shirt med trekvartslång ärm och svart linnekavaj.
På fötterna - svarta eccosandaler (sköna att gå i även när det är varmt).
Och vad möter då mig i Bryssel denna varma dag - jo fullt med eleganta damer i olika åldrar från olika europeiska länder (framför allt mellan och sydeuropa) med tjusiga sommardräkter, vackra sommarklänningar, massor med makeup och på fötterna - Högklackade pumps!!!
Ja - de är jättetjusiga - och visst vore det fantastiskt att gå omkring så där. Men en sak är säker - mina fötter kommer att må bra i kväll, men deras fötter kommer att göra ont.
Hur var det nu talesättet lyder - "Den som vill vara fin får lida pin"!
Skönt att tillhöra det nordiska bältet där vi sätter större fokus på innehållet i samtalen och diskussionerna än på utanverket - hoppas jag!
Carola Gunnarsson
måndag 27 juni 2011
tisdag 21 juni 2011
Kraftigt minskade anslag till folkbildningen på grund av S
Efter ett kaotiskt sammanträde med Kultur- och fritidsnämnden i Sala har nu nämnden, på förslag av deras ordförande Erik Fylkeson ( S ), beslutat att kraftigt minska anslagen till folkbildningen.
Från 777 000 kr till 298 000 kr i ett enda klubbslag. Detta kan tyckas betydelselöst, men i praktiken betyder det att Folkbildningen raderas ut i vår kommun.
Ett allvarligt ingrepp i demokratin!
Men nu vet vi var den nya majoriteten med Socialdemokraterna, Salas bästa, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står.
Det är inte att leva upp till de syften med folkbildningen som riksdagen formulerat, nämligen att
• bidra till att stärka och utveckla demokratin
• bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
• bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja ut bildnings- och bildningsnivån i samhället
• bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
På tal om kultur kan noteras att nämndens ordförande även i e-post på ett otillbörligt sätt försökt påverka/hota vissa kulturföreningar att skriva på nya fyraåriga kulturavtal - i stort sett utan att någon dialog förts innan detta.
Vart är vi på väg i Sala kommun?
Från 777 000 kr till 298 000 kr i ett enda klubbslag. Detta kan tyckas betydelselöst, men i praktiken betyder det att Folkbildningen raderas ut i vår kommun.
Ett allvarligt ingrepp i demokratin!
Men nu vet vi var den nya majoriteten med Socialdemokraterna, Salas bästa, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står.
Det är inte att leva upp till de syften med folkbildningen som riksdagen formulerat, nämligen att
• bidra till att stärka och utveckla demokratin
• bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
• bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja ut bildnings- och bildningsnivån i samhället
• bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
På tal om kultur kan noteras att nämndens ordförande även i e-post på ett otillbörligt sätt försökt påverka/hota vissa kulturföreningar att skriva på nya fyraåriga kulturavtal - i stort sett utan att någon dialog förts innan detta.
Vart är vi på väg i Sala kommun?
måndag 20 juni 2011
Den svenska fria och frivilliga folkbildningen hotas av ( S )
Den socialdemokratiske ordföranden i Kultur- och fritidsnämnden i Sala - Erik Fylkesson - vill ta bort allt stöd till folkbildningen.
I över hundra år har människor i Sverige frivilligt samlats för att på egna villkor tillsammans studera, ta del av föreläsningar, delta i kulturprojekt etc. På detta sätt har människor kommit samman – och fortsätter komma samman – för att lära sig mer, för att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta för att påverka och förändra förhållanden i samhället.
Det samhällsstödda folkbildningsarbetet sker i studieförbund, med främst studiecirklar och olika kulturverksamheter, samt inom folkhögskolor, med både långa och korta kurser och kulturaktiviteter.
En särskild demokratisk samtalskultur har utformats inom folkbildningen. Den innebär bland annat tolerans mot oliktänkande samt respekt för sakliga argument och fattade beslut. Den ligger också till grund för det inre arbetet i studiecirklar och kurser, där deltagarna har ett stort inflytande och gemensamt är med och formar innehåll och uppläggning.
Folkbildningen finansieras till stor del genom stöd från stat, landsting och kommuner. Men idag svarar deltagaravgifterna för en större andel av intäkterna än vad de kommunala anslagen gör.
Utöver den mer traditionella verksamheten med studiecirklar, kurser etc. bedriver studieförbund och folkhögskolor även annan verksamhet, på uppdrag av samhället, organisationer m fl. Det kan t ex gälla uppdrag från kommunerna och arbetsförmedlingarna.
Ett grundläggande skäl för samhällets stöd till folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk utveckling av samhället.
Riksdagen har formulerat fyra syften som visar på folkbildningens idé. Syftena med statens bidrag till folk bildningen ska vara att stödja verksamhet
som:
• bidrar till att stärka och utveckla demokratin
• bidrar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
• bidrar till att utjämna utbildningsklyftor och höja ut bildnings- och bildningsnivån i samhället
• bidrar till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
Till svensk folkbildning räknas framför allt den verksamhet som landets 152 folkhögskolor och tio studieförbund står för. En stor del av folkbildningsarbetet, inom både studieförbund och folkhögskolor, sker i samarbete med de folkrörelser och andra organisationer som är medlemmar i studieförbunden eller huvudmän för folkhögskolorna.
Folkbildningen är en del av det svenska utbildningssystemet. Den är dessutom en
stor del. Den kan beskrivas som den största utbildningsformen av alla.
I över hundra år har människor i Sverige frivilligt samlats för att på egna villkor tillsammans studera, ta del av föreläsningar, delta i kulturprojekt etc. På detta sätt har människor kommit samman – och fortsätter komma samman – för att lära sig mer, för att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta för att påverka och förändra förhållanden i samhället.
Det samhällsstödda folkbildningsarbetet sker i studieförbund, med främst studiecirklar och olika kulturverksamheter, samt inom folkhögskolor, med både långa och korta kurser och kulturaktiviteter.
En särskild demokratisk samtalskultur har utformats inom folkbildningen. Den innebär bland annat tolerans mot oliktänkande samt respekt för sakliga argument och fattade beslut. Den ligger också till grund för det inre arbetet i studiecirklar och kurser, där deltagarna har ett stort inflytande och gemensamt är med och formar innehåll och uppläggning.
Folkbildningen finansieras till stor del genom stöd från stat, landsting och kommuner. Men idag svarar deltagaravgifterna för en större andel av intäkterna än vad de kommunala anslagen gör.
Utöver den mer traditionella verksamheten med studiecirklar, kurser etc. bedriver studieförbund och folkhögskolor även annan verksamhet, på uppdrag av samhället, organisationer m fl. Det kan t ex gälla uppdrag från kommunerna och arbetsförmedlingarna.
Ett grundläggande skäl för samhällets stöd till folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk utveckling av samhället.
Riksdagen har formulerat fyra syften som visar på folkbildningens idé. Syftena med statens bidrag till folk bildningen ska vara att stödja verksamhet
som:
• bidrar till att stärka och utveckla demokratin
• bidrar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
• bidrar till att utjämna utbildningsklyftor och höja ut bildnings- och bildningsnivån i samhället
• bidrar till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
Till svensk folkbildning räknas framför allt den verksamhet som landets 152 folkhögskolor och tio studieförbund står för. En stor del av folkbildningsarbetet, inom både studieförbund och folkhögskolor, sker i samarbete med de folkrörelser och andra organisationer som är medlemmar i studieförbunden eller huvudmän för folkhögskolorna.
Folkbildningen är en del av det svenska utbildningssystemet. Den är dessutom en
stor del. Den kan beskrivas som den största utbildningsformen av alla.
tisdag 14 juni 2011
En sund hembygdskänsla
Ellen Key uttryckte sig så här om hemslöjden; Hemslöjden ska vara för "en sund hembygdskänsla" men emot "en osund nationell chauvinism".
Idag delades programbladet ut inför årets Möklintavecka som genomförs den 14 - 17 juli. Och jag kan konstatera att när jag får programbladet i min hand - då är det just en stark och, som jag själv tycker, sund hembygdskänsla som jag fylls av.
Vi behöver alla en hembygd och det är viktigt att få vara stolt över sin hembygd och att få hysa en stark känsla för sin hembygd.
Vad är då hembygden? Hembygden finns inte enbart bland röda stugor på landsbygden, utan hembygd är lika mycket i villakvarteret eller i det stora förortsområdet. Hembygden är där vi lever och verkar, där vi har våra vänner och bekanta, där vi känner oss trygga och där vi känner att vi är en person som betyder något i sitt sammanhang.
Ja, kort sagt är hembygden där vi har vår plats på jorden!
Men vi har inte en "sund hembygdskänsla" om vi inte också är beredda att dela med oss till andra av vår hembygd. En hembygd får aldrig bli sluten och instängd. Den får inte bli avvisande mot andra, som inte ser ut, gör eller tänker precis som vi själva gör. Den sunda hembygdskänslan vinner på öppenhet!
Min hembygd är Möklinta, och dit vill jag hälsa er alla välkomna nu i sommar på Möklintaveckan!
Idag delades programbladet ut inför årets Möklintavecka som genomförs den 14 - 17 juli. Och jag kan konstatera att när jag får programbladet i min hand - då är det just en stark och, som jag själv tycker, sund hembygdskänsla som jag fylls av.
Vi behöver alla en hembygd och det är viktigt att få vara stolt över sin hembygd och att få hysa en stark känsla för sin hembygd.
Vad är då hembygden? Hembygden finns inte enbart bland röda stugor på landsbygden, utan hembygd är lika mycket i villakvarteret eller i det stora förortsområdet. Hembygden är där vi lever och verkar, där vi har våra vänner och bekanta, där vi känner oss trygga och där vi känner att vi är en person som betyder något i sitt sammanhang.
Ja, kort sagt är hembygden där vi har vår plats på jorden!
Men vi har inte en "sund hembygdskänsla" om vi inte också är beredda att dela med oss till andra av vår hembygd. En hembygd får aldrig bli sluten och instängd. Den får inte bli avvisande mot andra, som inte ser ut, gör eller tänker precis som vi själva gör. Den sunda hembygdskänslan vinner på öppenhet!
Min hembygd är Möklinta, och dit vill jag hälsa er alla välkomna nu i sommar på Möklintaveckan!
söndag 12 juni 2011
Armchair Adventures!
Det bästa med att sitta på traktorn och bruka jorden är att då får jag en hel dag då jag i hörlurarna kan lyssna till SR P1. Jag gillar radio och tycker att många program är intressanta. Häromdagen pratade man om det som kallas Armchair Adventures - dvs du sitter hemma i din TV-fåtölj och tittar på ett program om en spännande upplevelse. Att bestiga Mount Everest lär vara ett av de vanligaste upplevelseprogrammen. Varje expedition tycks göra ett eget "äventyrsprogram" om just sin bergsbestigning.
Den genomsnittliga tiden för TV-tittande är 162 minuter per dag. Genomsnittstiden ökar dessutom.
TV-tittande har dock ändrat karaktär. TV-tablåerna förlorar alltmer i betydelse, man zappar runt istället. Man sprider tittandet mer över dygnets timmar. Dessutom ser alltfler på TV-program ensamma. Borta är den tiden när TV-tittande var en social händelse och hela familjen samlades framför TVn på lördagskvällen. Nu tittar man på olika TV-apparater i olika rum och några i familjen följer TVn på datorn.
Vilken är då min slutsats av detta? Jo, lämna fåtöljen och upplev saker själv, inte via TVn. Och om du ska se på TV - gör det tillsammans med någon - om du inte tänker ägna dig åt andra sociala medier samtidigt förstås!
Den genomsnittliga tiden för TV-tittande är 162 minuter per dag. Genomsnittstiden ökar dessutom.
TV-tittande har dock ändrat karaktär. TV-tablåerna förlorar alltmer i betydelse, man zappar runt istället. Man sprider tittandet mer över dygnets timmar. Dessutom ser alltfler på TV-program ensamma. Borta är den tiden när TV-tittande var en social händelse och hela familjen samlades framför TVn på lördagskvällen. Nu tittar man på olika TV-apparater i olika rum och några i familjen följer TVn på datorn.
Vilken är då min slutsats av detta? Jo, lämna fåtöljen och upplev saker själv, inte via TVn. Och om du ska se på TV - gör det tillsammans med någon - om du inte tänker ägna dig åt andra sociala medier samtidigt förstås!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)